I saw you blink.

varje dag var en möjlighet till nya besvikelser och svek hela den våren. jag var på väg hem och klockan var kanske sex på morgonen och det var juni och jag kunde fortfarande inte sova hos honom. jag minns att jag visste att det här var sista gången. sista gången som jag följde honom hem.

det hade gått alldeles för långt. det här. det som vi höll på med.

först bröt han ner mig, sedan fick han mig igen. jag vet inte varför jag tillät det hända. förmodligen för att jag inte visste bättre. det började på påsken samma år. efter några månaders tystnad och frånvaro sprang vi in i varandra. jag hade vargtröja på mig. han hade vargtröja på sig.

det går inte att bete sig rationellt efter ett sådant sammanträffande.

han sa att jag var fin och att han hade saknat mig och att han var glad att se mig och att det var så längesen och förlåt för att han inte hade hört av sig och varför hade inte jag hört av mig och om jag kommer till lund måste jag verkligen verkligen verkligen höra av mig och ja, du är verkligen jättefin.

påsken övergick i vår, som övergick i sommar.

det var tvunget att få ett slut.